Alla tror det är lätt att ha adhd. Men då är ni verkligen i en annan värld.

Min hjärna är alltid på resande fot.. Aldrig vila.

Var på bio igår. Att sitta still är svårt, jag måste alltid röra mig och tankarna glider iväg på annat håll mellan åt. Sjukt drygt men det gick bra iaf :)

Idag blir det en resa neröver och hälsa på. Sitta still i en bil går rätt bra men  blir fort rastlös så tur mobil finns med spel o fejjan :)

Vart ett kort inlägg idag.

På återseende!

Ser att det är många som har adhd som inte får förhållande att funkar riktigt.
Hade riktigt problem förut i förhållande, man lessnade fort, tappade suget, sökte fel hos den andra hela tiden, kände att man aldrig fick det man behövde, bråk om minst lilla, svartsjuk, kontrollbehov.. det var samma visa så fort man hittade en ny.

Har nu hittat en lugn och harmonisk kille med båda fötterna på jorden.  Svartsjukan,kontrollbehov är helt och hållet borta.
Sen det dära med att man aldrig fick det man behövde har jag insett att det är bara en själv som letar efter fel. T.e.x om jag aldrig fick blommor och så berättade jag det för den killen..bla bla bla.... och sen började jag få blommor.

Då letade man efter något annat fel.

Men egentligen finns det inte så många fel utan det är mycket adhd som gör det. Man är krävande som person. Det finns ju förstås olika grader av adhd och alla är inte lika varandra. Men jag var sån iaf. Men nu med den nya.

Så tänker jag bara att jag kan inte få nån bättre, det är bara jag som vill hitta fel hela tiden fast det inte finns något. Min adhd gör så att jag vill att saker o ting ska hända hela tiden och har jag inget o göra i några dagar, bara har tråkigt så då börjar jag leta fel osv men har klarat mig än så länge.
I mina tidigare förhållande så har jag i stort sätt förstört allt efter nått år. För förr då jag blev arg så blev jag ARG, slängde saker, gjorde slut fler gånger i veckan.

Vart jag ledsen så vart jag LEDSEN. Hela världen rasade och allt var bara skit, inget dög. Men var jag glad så var jag riktigt GLAD. Det är lite så nu oxå men mycket mindre då jag nu äter medicin. Jag är verkligen ON och OFF!

Men en tips till er där ute som inte har ventrilen (Som har adhd) när ni gäller att förhållande är på väg åt skogen och att ni känner att ni inte får det ni behöver osv... försök slingra tankarna på annat, sätt er sysselsatt, skaffa rutiner, gå ut o gå... 

Ni måste aktivera hjärnan så ni får annat att tänka på och kommer tankarna upp igen försök stött bort dom och intala er själva att det är duma adhd som spökar och att ni har det bra som ni har det.

Men sen finns det ju faktiskt att ni kanske ha rätt att ni kan få det bättre osv men fråga folk i eran omkräts om vad dom tycker om ni själva är osäker på om det e bara ni som tycker det eller om andra ser det oxå för ni kan ju vara i ett dåligt förhållande oxå och då kanske det är dags att lämna.

Men då tänker ni.. ENSAMHET... som jag gjorde.. efter 2 år pskysikt misshandel tog jag steget ut i ensamhet, vågade ej lämna tidigare pågrund av ensamheten. Men gjorde det.. klivet var stort, såg till att verkligen vara öppen o ärlig med andra i min omgivning ang hur jag mådde och höll mig sysselsatt så mycket jag kunde. Satt på musik så fort jag var ensma hemma, spelade dataspel, började kolla på serier/filmer mycket (Innan hade jag aldrig sett en film ensam).

Efter bara några veckor började det kännas lite skönt och till slut var jag fri honom och mådde så mycket bättre. Visst kan ensamheten skrämma mig idag oxå men inte på samma sätt. 

Gäller bara att vara bestämd och har målet i skite på att allt löser sig.

Oj vad jag babblar på och rörigt. Ber om ursäkt iaf.

På återseende!

Lever med ADHD och fick det fast ställt för ca 3år sen.
Har alltid vetat att något har varit på tok då jag missköte skolan och vardan.
Men till slut vart jag less och sköte själv hjälp och allt gick fort.

Från den dagen jag sökte och 3månader framåt var allt klart och jag började få hjälp med både medicin, prata och en arbetsterapeft. Jag fick äntligen hjälp, pusselbitarna började hamna på plats och började förstå mer.

Dock fick jag en svår ångest som jag oxå får leva med som jag även tar medicin för oxå.

Det är inte direkt dom två diagnoserna som dansar hand i hand.

Mitt liv utan medicin är som en orkan.

Blir arg/irriterad för INGET alls.

Blir jag ledsen så blir jag JÄTTE ledsen. Blir jag glad blir jag JÄTTE glad. Finns som inget mellan ting. Utan jag är ON eller OFF. Något som är sjukt jobbigt, man kämpar VARJE dag. Ni som inte har adhd har svårt att leva er in i ens vardag, tankar, mående osv. Ni har den lilla ventilen i skallen som jag saknar. Ena dagen är inte den andra lik.

Mitt liv med medicin.

Mitt humör kan inte tag ifrån mig tyvärr men det har minskat riktigt riktigt mycket. Blir inte lika arg längre, kan föra en diskustion utan att gå upp i taket direkt eller springa där ifrån. Kan till och med erkänna att jag har fel. Det med ledsamheten och gladheten finns lite kvar men förminskat oxå riktigt mycket. Känner mig mer levade idag än någonsin. Har bara självförtroendet och självklänslan att föärsöka jobba på men det kommer. Lärt mig att inte försöka stressa fram något för då blir det bara pannkaka av allt. Med andra ord mitt liv har förändras stort sen 3år sen. 

Men fast man går på medicin så försvinner inte adhd helt tyvärr, som visa tror!

Skaffade denna blogg för att skriva av mig ang min vardag, mina sämra o bättre dagar.

Vi får väl se hur det och tar en dag i taget.

På återseende!